tisdag 6 september 2011

Bengtsforstankar från dikeskanten.

OOOOOOOoooooooops! Vips försvann ”sommaren”. Sommar och sommar förresten, regnperioden är väl mer rätt benämning - i år också. DESSVÄRRE avlöses den väl inte av någon torkperiod utan snarare - MERA regn perioden - på plussat med snö, is och kyla! Brrrrrrrrrrrrr! Ja, ja skärpning på mig nu - gnäll inte, mat på bordet, tak över huvudet och på det hela taget bättre lottad än många andra på vår jord – vad är ”riktigt” sommar väder – annat än - underbart.

Usch, har dåligt samvete med viss ambivalens. Tycker att en blogg skall skötas bättre än så här men vet samtidigt att jag inte har några förpliktelser alls att skriva om jag inte vill/orkar. Det var absolut inte min mening att ”försvinna” när jag skrev att jag tänkte mig sporadiska blogg inlägg istf. ”sommarlov”. SÅ TYPISKT, överskattar min ork, försöker lite mer, klarar lite till, jajamen. Vill jag bara så går det, att jag inte lärt mig. Försöker respektera mina begränsningar och anpassa mig efter mina förutsättningar men vips så var jag där ändå, ner i ”diket” (kravlar mig  nu upp igen såsmått). Bidragande orsak till att skrivar orken försvann var att det blivit något knas när jag skall göra inlägg på passagen.

Jag gillar att ha ett World ark liggande i datorn där jag kan klistra in länkar på saker som fångar mitt intresse, kasta ner tankar o.s.v. för att sedan spåna lite utifrån dem om inget annat ”skriver sig sådär av sig självt”. Tidigare har jag kopierat in valt/skrivet avsnitt på bloggen och så har det varit fixat men det funkar inte nu längre. Byter bl.a. därför, och lite till, blogg portal, får se om det funkar bättre. Ganska osäker just nu på inställningar o.s.v. så det får väl bli som det blir tillsv. övning ger färdighet. Därmed välkomna till den nya bloggen, med namnet bengtsforstankar - för omväxlings skull – eller snarare - egentligen tänkte jag mig ett nytt namn på en ny blogg men med samma jag lär det bli samma tänk så lets go – bengtsforstankar fick det bli.

DESSUTOM blev ju inte bloggen riktigt det jag önskat vid start – d.v.s.
en AKTIV DIALOG- mellan såväl mig som mellan läsare sinsemellan, om både blogg innehåll som sakernas tillstånd inom kommunen såväl politiskt som i övrigt. Den polletten ramlade tydligen inte ner hos er läsare för ni är väl knappast viljelösa mähän utan medvetande, engagemang eller åsikter om saker politikerna gör/beslutar som faktiskt påverkar er vardag – ELLER är det så att alla läsare är kommunalt anställda och därmed kan anses ilojala om de kritiserar. Är man anställd inom äldrevården får man inte kritisera t.ex. det kommunala vägunderhållet, jobbar man med kommunalt vägunderhåll får man inte kritisera – offentligt – ”gamla mammas” vård o.s.v.??????  

Innebär det även att kommunanställda har munkavle när det gäller att kritisera politiska beslut, de skall ju förverkligast av alltifrån kommunala skrivbordsnissar till den som gräver, byter blöjor eller vad man nu gör. FÖRFÄRLIGT isf.  Offentligt finansierad arbetsgivare bör inte ha samma snäva lojalitets syn, gällande åsikter som en privat arbetsgivare kanske har. Det åsidosätter ju isf. både yttrandefriheten och demokratin i kommunen eftersom kommunen är en väldigt omfattande/stor arbetsgivare.

Det blev ju dessutom tyvärr så att jag, precis som de stora kvällstidningarna m.fl.  tvingades inskränka kommentars funktionen för att det finns IDIOTER som förstör för alla som kan skriva och STÅ FÖR sina åsikter OCH VEM DE ÄR!!! Undrar just om dessa idioter går runt i samhället som smilande ynkryggar för att sedan ”spy” på nätet i hopp om att stärka sig själva genom att såra/skada andra. Patetiskt!!!!!! Hopps…. Nu stötte jag mig nog med någon/några tilll………. MEN det SKITER jag i. Hädanefter blir min blogg MIN blogg - om trivialiteter i allmänhet, ”livet” i synnerhet helt utan hänsyn till ev. läsarintresse –  MIN ”dagbok” på nätet s.a.s. Läs, läs inte, fritt val. Ett råd bara - retar jag, mitt tyckande, mina åsikter upp er LÄS INTE – det påverkar inte mig - men ert eget hjärta, sinne och inte minst blodtryck mår troligtvis bäst av att avstå.

Det för nu, på återseende i det snaraste om jag (och själen) håller oss på ”banan” och ni vill.

                                               Lev väl!